Parkinson och jag

Jäkla läppjävlar som darrar. Jäkla haltande och jäkla ben som inte hänger med. Jäkla skit att alltid vara trött. Jäkla spott som rinner på jäkla den kinden. Jäkla klåda, jäkla medicin. Jäkla Parkinson och jäkla Putin. Jäkla bula jäkla skit.

Jag är en usel konsument. Handlar mat en gång i veckan, det är allt. Köper inga kläder och inget annat heller som jag inte måste. Det är definitivt inte jag som får hjulen att snurra i det här landet men den sista tiden har jag konsumerat vård om inte annat. Vi lämnar avtryck i BNP:n på vårt sätt, Parkinson och jag.

Inte nog med att läpparna darrar och att jag har knallröda påsar på kinderna, nu har jag ett lysande ärr på huvudet också som pockar på uppmärksamhet. För att slippa påminnas om det hela tiden tar jag omvägar varje gång jag passerar en spegel och låter bli att tända ljuset när jag går på toa. Man får ta till  knep för att stå ut med sig.

Är det inte det ena är det andra. När jag så smått börjat acceptera att jag har Parkinson hittade jag en blå bula i huvudet. Nätdoktorn jag kontaktade skickade en remiss till hudkliniken som ringde upp direkt och inom mindre än en vecka – igår – opererade en stressad hudläkare bort min bula och här sitter jag med rakat huvud och undrar vad det är som händer. I min enfald trodde jag att jag fått min ranson av sjukdom på ett tag men nu är det bara att vänta igen. 6- 8 veckor lär det ta innan de har analyserat bulan och under tiden får jag glädja mig åt att jag har hår på halva sidan av huvudet åtminstone.

Det verkar som alla känner någon som känner någon som har Parkinson. Ryktet säger att till och med Putin har det och när man ser hur stelt han rör sig är det lätt att tro. Och alla vet att man darrar när man har det men inte att man sluddrar stapplar saglar och varför skulle alla veta det.

Enligt de nya instruktionerna tar jag bara en halv parkinsontablett om dagen nu mot tre innan. En halv tablett är ingenting. En halv tablett ger ingen effekt. Men jag förutsätter att de vet vad de håller på med där på neurologen, så jag gör som de säger fast det känns lite meningslöst att svälja ner en ynka halv tablett. Jag vill ta två tre hundra eller fler. Jag vill leva. Jag vill kunna röra mig igen.