Parkinson och jag

Varje morgon klockan 05.00 öppnar jag ögonen. Inte 05.05 och inte 04.55 utan 05.00 prick. Som om jag skulle ha en inbyggd väckarklocka i huvudet men det har jag inte och jag skulle definitivt inte ställa den på klockan 5 om jag hade en. Efter kaffe och morgontidning (jo den kommer så tidigt) brukar jag gå en promenad för man får ju hitta på något när man ändå är vaken. Inte så kul att sitta i sängen och rulla tummarna så jag brukar halta runt i skogen och hoppas att jag inte möter någon varg. Kolla om fåglarna har vaknat och det har de alltid. Det är fåglarna och jag och tidningsbudet som stiger upp så tidigt.

Nu väntar jag igen. Väntar på att doktorn ska ringa eller skriva. Väntar på besked om jag ska ta ännu mera medicin och vad blodproverna visade fast det vill jag inte veta tror jag. Han är bra på mycket, min doktor. Boktips till exempel. Och att inge förhoppningar. Att vara snäll och omtänksam och vänlig. Men han är inte så bra på att höra av sig fast han lovat. Jag väntar.

Det syns inte att jag har sockerdricka i benet, jag vet. Det syns inte att jag har svårt att röra mig, jag vet. Det syns inte att jag är så trött så trött, jag vet. Det syns inte att jag får ont i ryggen när jag går och står, jag vet. Det syns inte men det känns.

Jag har smygtittat lite på våra parkinsonkompisar på onsdagsträningen och sett att alla tanterna har bilringar som jag och alla gubbarna har kulmagar. Är det något speciellt kvinnligt, det där med bilringar runt magen och var kommer de ifrån? Lasse säger att det är muskler som inte används, men varför lägger de sig som en ring på magen? Och vart tar gubbarnas muskler vägen?

Alla har Parkinson och alla kan lyfta tiokilostyngden utom jag. Alla har Parkinson och alla kan vifta med vänsterarmen utom jag. Alla har Parkinson men ingen blir så utmattad efter träningen som jag. Inte kul att vara sämst i klassen.

En liten sträv rosa dopamintablett fyra gånger om dagen. Den tar jag gärna för den gör att jag nästan kan gå som vanligt. De gula tabletterna mot halsbränna också. Dem kan jag inte vara utan. Men muslorttabletterna för att jag inte ska kissa så ofta hjälper inte. De har nästan motsatt effekt känns det som. Sorry boktipsdoktorn men där hade du fel. Omega 3-tabletterna mot rinnande ögon som ögonläkaren rekommenderat hjälper inte heller men jag tar dem i alla fall. Samma med nypontabletterna som grannarna har tipsat om. Jag har fortfarande ont i lederna men inbillar mig att det kanske skulle göra ännu ondare om jag slutar med dem. Hur blev det på detta viset? Hur blev jag en pillertant?