Inlägg

Jag har en dröm

Att sova en hel natt utan avbrott. Att sova sju eller åtta - ljuvliga tanke - timmar i sträck. Att sova sex timmar i rad eller fem åtminstone. Fyra då. Tre. Två. Jag måste sova om jag inte ska bli tokig. Drömma kan jag.

Queer eller nåt

Tänk om boktipsdoktorn inte alls har gått i pension. Tänk om han inte vill ha mig som patient längre. Tänk om han har läst min blogg och blivit sur för att jag skriver att han är glömsk och gammal. I vilket fall är jag tacksam att jag har fått en tid på neurologen för  häromnatten hade jag sån kramp i foten att jag inte kunde räta ut tårna på två timmar. Att tårna krampar händer varje natt men det brukar gå över när jag traskat omkring lite. Undrar om den nya doktorn -  har fått för mig att hon är queer eller nåt men jag inbillar mig så mycket - vet något om tår som kröker sig.   

Inbillning

Jag slipper påminna neurologen om min årliga kontrollbesiktning för de hörde faktiskt av sig igår. Men jag fick inte tid hos min vanliga doktor - han boktipsdoktorn - den här gången. Han kanske har gått i pension för han var rysligt gammal. Om den nya doktorn är en man eller en kvinna framgår inte av namnet men nyfiken som jag är googlade jag vederbörande och det visade sig att det är en ung tjej. Kul tänkte jag först men sen blev jag lite nervös. Boktipsdoktorn var visserligen väldigt gammal  och väldigt glömsk men han hade i alla fall erfarenhet och det kan man inte ha när man är 30. Tänk om vadhonnuheter är så överambitiös att hon vägrar skriva ut sömnmedicin till mig men varför skulle hon göra det. Och varför inbillar jag mig så mycket.

Förnedringssamtal

Måste ringa folktandvården och tjata mig till en tid hos tandhygienisten för att ta bort tandsten innan tänderna ramlar ut. Måste ringa vårdcentralen och gråta en skvätt tills de går med på att ta ut vaxproppen i örat så jag hör vad de säger. Måste ringa doktorn på neurologen och be honom slå en klubba i huvudet på mig innan jag faller ihop av sömnbrist.

En halv sak om dan

Antingen duscha eller åka in till Höör och handla. Antingen städa eller gå en promenad i skogen. Antingen träffa Kerstin och Birgitta eller köra en maskin tvätt. Så där har jag hållit på ända sen jag fick parkinson. Jag måste prioritera och planera allt jag gör i minsta detalj eftersom jag inte har några reservkrafter. Det är en sak om dagen som gäller fast vissa dagar orkar jag bara en halv. För att inte bli helt utmattad handlar jag bara hälften av det som står på handlelappen de dagarna och tvättar bara ena sidan av kroppen när jag duschar, fast nu ljuger jag. Skönt att jag kan klä på mig själv i alla fall men det är väl bara en tidsfråga.

Lite får man tåla

Varje natt när jag traskar omkring i rummen här hemma bestämmer jag att jag ska ringa doktorn nästa dag och fråga om det finns något man kan göra för att slippa vakna var och varannan timme med kramp i benet. Men när det äntligen blir morgon och benet har slutat krampa tänker jag att det kanske inte är så outhärdligt att vara nattvandrare i alla fall. Lite måste man tåla.

Vifta med armarna

Jag bara gnäller och gnäller fast aldrig på onsdagar. På onsdagarna är det boxning och styrketräning med kämparna i parkinsongänget och hur sur jag än är så blir jag alltid på gott humör när jag träffar dem. Men jag föredrar styrketräningen framför boxningen. Det känns ganska meningslöst att stå och vifta med armarna och kalla det för boxning tycker jag men det är nog jag som inte förstår mig på det.