Parkinson och jag

Nu har jag kontaktat hudläkaren som opererade mig och frågat om knölen som hon opererade bort kan ha orsakats av allt röntgande jag utsatts för den sista tiden och hon sa som väntat att den inte har det. Och - lika väntat - tror jag henne inte. Jag tror de håller varandra om ryggen, läkarna. Att de tänker att en tant mer eller mindre som stryker med är sånt som man får räkna med och att det dessutom skulle avlasta vården, fast nu tar jag kanske i. Förresten är det inte bara strålningsrisken som gör att jag tvekar att vara med i projektet. Jag är trött på den vettskrämda lilla tanten i den alldeles för stora sjukhussärken som det gör mig till.

Jag har fått bacillskräck. Har blivit snudd på folkskygg och tar omvägar när jag möter någon på mina promenader. Jag är rädd att de inte släpper in mig på neurologen om näsan rinner när jag äntligen snart ska få komma dit. Jag vågar inte träffa mina barnbarn ens för de är alltid förkylda utan går här i min ensamhet och blir konstigare och konstigare. Snart vågar jag väl inte möta en hare en gång fast frågan är vem som skulle bli räddast, haren eller jag, om vi sprang på varandra.

Det syns inte att jag har svårt att peta upp maten på gaffeln, att jag kissar tio gånger varje natt, att jag inte kan sova för att jag har ont i musklerna, att det sticker i benet och att foten domnar så jag måste släpa benet efter mig ibland, att jag har en malande värk på vänstersidan av huvet, att jag har svårt att hålla balansen så många undrar varför jag tror att jag är sjuk.

Det kanske bara är inbillning alltihop. Jag kanske kan snurra på vänsterfoten om jag vill det tillräckligt mycket. Om jag anstränger mig tillräckligt kan jag säkert ta på mig jackan också. Och tvätta håret. Och öppna de förbannade pestoburkarna. Förresten ska jag sluta äta pesto. Och när jag tänker efter dreglar jag bara lite ibland. Och darrar. Jag kanske darrar för att jag är rädd för att darra. Jag kanske inbillar mig alltihop.

Kan du göra så och så och så säger babydoktorn. Ja men jag kan inte göra si och si och si säger jag. Det är nog bara funktionellt säger babydoktorn. Vad menar du med det säger jag.   Att jag inte hittar något fel på din hjärna säger han. Du har i alla fall ingen tumör och förresten går du bra.

Jag kan inte rotera vänsterhanden. Kan inte rotera vänsterfoten heller. So what. Man kan faktiskt leva utan att rotera vänsterfoten. Sluta sjåpa dig. Fast alla kan rotera med fötterna och händerna utom jag. Fråga doktorn sa Lasse. Menar du att jag ska fråga doktorn varför jag inte kan snurra på min hand och fot. Doktorn har faktiskt sjuka att ta hand om.