Parkinson och jag

Jag var hos en optiker häromdagen eftersom jag behöver nya glasögon och jag blev lite förvånad när det var en lång smal spoling med rosor på kinderna som tog emot mig. Jag tänkte att det måste vara en praktikant eller assistent eller nåt men det var optikern himself. Han skämtade om saker som jag aldrig hört talas om och inte visste vad de var och berättade att han nyss hade varit pappaledig och där satt jag i byxorna som jag ärvt av ett av mina barnbarn och tänkte att jag måste vara väldigt väldigt gammal.

Efter stor vånda och en myriad av svordomar har jag - mot min vilja - bytt mobiloperatör nu. Det var han smilfinken i affären som övertalade mig. Jag skulle tjäna på det sa han för 50 kronor i månaden blir mycket pengar snabbt. Lättlurad som jag är (fast inte nu längre) gick jag på det men idag såg jag att jag bara sparar 10 kr/månad och att jag bundit upp mig för två år. Jag har sagt det förr och säger det igen: lita aldrig på de söta gossarna för de vill dig inte väl

Jag hatar förändringar. Jag vill att allt ska vara som det alltid har varit. Jag vill ha kaffe (starkt) och macka med gruyère till frukost. Ingenting annat. Jag vill att grönt ska vara grönt och svart ska vara svart.  Jag vill INTE ha en ny telefon med en massa finesser som jag inte behöver och jag vill INTE ha något nytt telefonabonnemang.  Jag vill att allt ska vara som det brukar.

 Jag brukar läsa min journal på nätet men det mesta som står där brukar vara fel. De har för bråttom när de skriver, läkarna eller också har de svårt att fatta.  Fast jag har inte vågat kolla om sjukgymnasten har skämt ut mig inför hela Region Skåne genom att skriva att jag började gråta förra gången för att hon önskade mig god jul men så taskig är hon väl inte.