Parkinson och jag

Jag läser mycket nuförtiden när jag bara sitter för d et är inte så mycket annat jag kan göra. Men d et är svårt att hitta böcker som engagerar tycker jag. Tänkte att jag skulle läsa Tomas Bannerheds senaste roman, Den oduglige, som fått så fina recensioner men sen sa de på Babel att Bannerhed är naturskildrare ut i fingerspetsarna och jag brukar hoppa över naturbeskrivningar så jag kanske ska skippa Bannerhed ändå men vad ska jag då läsa. Kan någon tala om för mig vad jag ska läsa.

Jag tänker på klimatministern. Varför skaffar hon barn när hon vet att det inte finns något hopp för vår planet. Fast hon kanske inte har fattat det än, hon kanske tror på allt hon själv säger. En som tror? att hon har fattat är Gun Britt Sundström. I Söndagsintervjun i P1 påminde hon oss om det vi vet men inte vill veta. Att det är kört. Själv gör jag som strutsen, jag stoppar huvudet i sanden för att slippa att bli påmind och det kanske klimatministern också gör.

Det är nog bra att vi bestämde oss för att inte åka till Norge, jag som knappt kan gå och inte är någon naturmänniska. Vi skulle titta på de norska fjordarna var det tänkt men jag kom på att jag inte är så intresserad av fjordar egentligen och Lasse trodde inte ens att jag visste vad en fjord var. På tal om det, naturen alltså, så var vi i en engelsk trädgård förra helgen och tittade på blommor och de var vackra, inget snack om saken. Men de bara står och står där och prunkar och det är väl likadant med fjordrarna. De bara är. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt det vackra, jag vet faktiskt inte hur man gör.