Parkinson och jag

Sen jag fick parkinson har jag kramp i vänsterfoten lite då och då, smärtsamma kramper där tårna låser sig och inte går att räta ut. Jag har fått magnesium av neurologen för att hejda anfallen men den sista tiden har de kommit oftare än vanligt. När Lasse sa att det kan bero på att jag dricker för lite trodde jag att han skojade men jag googlade det och det verkar som han har rätt. Om man är uttorkad sänks blodvolymen och det gör att saltbalansen rubbas vilket i sin tur kan orsaka kramper, så nu dricker jag och dricker och – hokus pokus - kramperna kommer mera sällan nu.

Trots parkinsonmedicin och magnesiumtabletter har jag ofta kramp i vänsterfoten på nätterna men det är sällan att det händer på dagen. Men det blev lite dramatiskt igår när jag körde hem från matlaget i Kattarp. Redan efter en kvart fick jag kramp i foten och kunde inte trycka ner kopplingspedalen när jag skulle växla ner så bilen stannade med ett ryck. När jag hade tränat foten en stund kändes det som att jag kunde fortsätta men efter bara en kilometer var det likadant igen. Det var helt omöjligt för mig att räta ut tårna och efter tre motorstopp var Lasse och jag rörande eniga om att vi inte ville sitta på vägen utanför Ask hela natten och att det var väldigt väldigt många timmar sedan Lasse drack det där enda pyttelilla glaset vin - och när vi till slut kom hem efter vår ryckiga resa hade tårna rätat ut sig och jag kunde gå.

Magnesiumet som queerdoktorn skrev ut gör ingen nytta längre för kramperna i benet har kommit tillbaka. Innan kom de bara på natten men nu får jag kramp lite när som helst. Igår kändes det som jag hade en skena eller nåt inne i vaden och det gjorde fruktansvärt ont. Jag kunde inte röra benet överhuvudtaget och jag har blivit rädd för att benet ska låsa sig när jag kör bil eller är ute i skogen och inte kan ta mig hem igen. Förresten sa grannen häromdagen att han har kramp i benet varje natt fast han inte har parkinson så jag är kanske inte så märkvärdig som jag har inbillat mig.

Det är flera som har tipsat mig om att magnesium är bra mot kramper i benet så jag tuggar motvilligt i mig en söt magnesiumtablett som fastnar mellan tänderna varje kväll. Men vad gör man när man inte kan gå upp och kissa på natten för att benet har låst sig. Man blir desperat, det är vad man blir. Det räcker att Parkinson hindrar en från att sova, han behöver inte ge en kramp i benet också fast jag vet förstås inte om det är han som ger mig den. Det kan vara kärlkramp eller vad vet jag. Tänkte att jag skulle fråga min doktor om det, han boktipsdoktorn som aldrig hör av sig och så är vi där igen...