Parkinson och jag

Är det nån som vet var Bättringsvägen ligger för jag tror att vi är på den nu. Vi har i alla fall ingen feber längre, bara en envis hosta och förlamande trötthet som inte släpper taget om oss. Men det finns hopp om livet känns det som, vi ska nog inte dö denna gången heller och vi ska aldrig åka till Bohuslän mer, den saken är säker för detta vill vi inte vara med om fler gånger.

Alltså här har vi aktat oss för corona i tre år och inte blivit sjuka och nu när sjukdomen nästan är över och vi inte är försiktiga längre får vi den. Så åk inte till Bohuslän, det är mitt råd till dig. Och krama aldrig någon annan människa för vad du gör. Sprita händerna när har tagit i hand. Sprita händerna när du inte har tagit någon i hand också och drick lite sprit för säkerhets skull. Drick mera sprit. Drick så mycket sprit du kan. Bygg en isoleringscell eller gräv ner dig i en grop i marken. Sluta hosta andas nysa leva. Dö.

Det räcker tydligen inte med Parkinson utan nu har jag covid också. Jag fick feber och ont i halsen efter en tågresa till Bohuslän och dagen efter hade Lasse det också. När han skulle ta en huvudvärkstablett från badrumsskåpet ramlade ett covidtest ner i huvudet på honom och det tog han som en uppmaning. Testet markerade tydligt att han var smittad så här sitter vi och hostar i kapp och undrar hur länge vi är smittbärare. Är faran över för vår del eller finns det risk för att vi hamnar på IVA båda två. Och vad hade hänt om inte covidtestet hade ramlat ner på Lasse? Hade vi smittat alla vi känner då. Ja jag vet ingenting. Det enda jag vet är att detta inte är det minsta kul och att fem vaccindoser inte lyckas hindra det elaka viruset från att gå till attack.