Inlägg

Hål i huvudet

Efter föredraget om stamcellsoperationen i fredags har jag funderat på om jag frivilligt skulle gå med på att opereras och det lutar åt ett nej. Efter en 12 timmar lång operation då de borrar tre hål i huvet på en skakar man fortfarande och måste fortfarande ta parkinsonmedicin. Vad som blir bättre vet jag inte om han sa, Thomas, men något måste de ha varit eftersom han var nöjd. Han berättade också hur pinsamt han alltid hade tyckt det var med händerna som skakade men att han kommit fram till att det var bättre att skaka tillsammans med andra än att sitta ensam hemma och göra det i smyg och det kan man ju hålla med om.
Skicka en kommentar
Läs mer

Stamcellsoperation

Igår var jag på ett föredrag som parkinsonföreningen arrangerade. Thomas Mattson, som var först i världen att få stamceller med dopamin inopererade i hjärnan, berättade om sin operation och det var intressant, det lilla jag hörde (han var norrlänning och talade jättefort så jag missade hälften). Han berättade med galghumor hur det var att vara försökskanin och - bortsett från några dråpliga incidenter - var han nöjd med operationen och hade fått ett drägligare liv. Det låter hoppfullt för nästa generations parkinsonpatienter för det lär dröja länge innan metoden blir tillgänglig för alla.
Skicka en kommentar
Läs mer

Ättestupa

Tänk om alla pensionärer skulle omyndigförklaras och tvångsdeporteras till okänd förvaringsort utan möjlighet att ta sig därifrån. Denna variant av ättestupan har blvit verklighet i den brasilianske regissören Gabriel Mascaros film Den blå färden. Det är en dystopi om åldrandet som kan skrämma slag på vilken 78-åring som helst och - vem vet - det dröjer kanske inte länge innan vi är där. Vi får trösta oss med att Tereza som filmen handlade om lyckades lura sina fångvaktare och ge sig iväg på en hisnande båtfärd längs Amazonasfloden tillsammans med en annan rymmartant.
Skicka en kommentar
Läs mer

Mardrömmar 2

Det är lätt att drömma mardrömmar i dessa dagar när vi är helt i händerna på några oberäkneliga maktgalna dårar fast det är vi förstås alltid. I vilket fall vill jag inte lyssna på nyheterna längre. Jag vill inte veta. Blundar, slutar andas, stänger av. Ber till guden som jag inte tror på. Det måste finnas något vi kan göra för att få stopp på galenskapen tänker jag.
Skicka en kommentar
Läs mer

Mardrömmar

Vi med parkinson har ofta intensiva (mar)drömmar och jag drömmer mer nu än innan jag blev sjuk. Jag kommer ihåg mina drömmar bättre också och Lasse säger att jag brukar prata i sömnen. Nästan varje natt drömmer jag att jag jobbar på bibliotek och blir instängd i mörka rum och jagad av diverse odjur och häromnatten jagades jag av Horace Engdahl och då var jag helt kallsvettig när jag vaknade och det kan man ju förstå.
Skicka en kommentar
Läs mer

En massa kramar

Läste att det var Krama-en-bibliotekarie-dagen den 1 mars. Vilken bra idé. Bibliotekarier behöver många kramar, det vet jag. För att inte tala om bibliotekarier som har parkinson. De behöver ännu flera kramar. Och bibliotekarier som har kotkompressioner ska vi bara inte tala om. Det är inte klokt så många kramar de behöver. Sen har vi alla som har parkinson men inte är bibliotekarier. De behöver också kramar precis som dem med åderbråck och röda hund och hemorrojder. Så många som behöver kramar när man tänker efter.
Skicka en kommentar
Läs mer

En vanlig människa

Jag önskar att jag var en vanlig människa. En vanlig människa som gillar kött och fastlagsbullar. En som inte har parkinson och ont i ryggen och krånglar till allting så förbannat. Jag vill vara som folk är mest. Vill vara som du och du och alla som jag känner. Jag vill va en sån som äter korv och fläsk.
Skicka en kommentar
Läs mer