Inlägg

Hokus pokus

Sen jag fick parkinson har jag kramp i vänsterfoten lite då och då, smärtsamma kramper där tårna låser sig och inte går att räta ut. Jag har fått magnesium av neurologen för att hejda anfallen men den sista tiden har de kommit oftare än vanligt. När Lasse sa att det kan bero på att jag dricker för lite trodde jag att han skojade men jag googlade det och det verkar som han har rätt. Om man är uttorkad sänks blodvolymen och det gör att saltbalansen rubbas vilket i sin tur kan orsaka kramper, så nu dricker jag och dricker och – hokus pokus - kramperna kommer mera sällan nu.

Ensam ensam

Tänk dig att sitta vid ett bord där alla skrattar utom du. Tänk dig att göra det igen. Och igen. Och igen. Första gången säger du förlåt jag hörde inte vad som var så roligt. Nästa ler du lite stelt och låtsas att du hör. Tredje gången är det svårare att le och låtsas. Fjärde gången längtar du efter tystnaden där hemma och den tjugofjortonde reser du dig äntligen och säger tack och hej. Hellre ensam ensam än ensam tillsammans med andra.

Ola Magnell och jag

Häromkvällen frågade Lasse om jag ville se ett program om Ola Magnell men det ville jag inte. Jag gillar inte Ola Magnell sa jag, men sen kom jag på att jag knappt har lyssnat på honom alls. Anledningen till att jag inte gillar honom är att han gång efter gång har stått i vägen mellan kärleken och mig. Alla killar jag var kär i på den tiden det begav sig, beundrade Ola Magnell och varje gång jag satt och trånade efter den första kyssen var jag alltid tvungen att lyssna på (inte fan lyssnade jag) och lovprisa Magnells senaste först. Om Ola Magnell tycker jag inte.

Inte klaga aj aj aj

Tack det är så bra, så bra, jag kan både sitta och ligga. Tänk om jag bara kunnat gå och stå och varken kunnat sitta eller ligga. Det hade nog inte varit roligt så jag ska Inte klaga aj aj aj. Det finns de som har det värre. Det finns alltid de som har det värre.

Timmerfolk

Jag gör så konstiga saker nuförtiden, som att tvinga mig att sitta ute fast jag är en innemänniska. Jag har fått för mig att det är nyttigt med frisk luft trots att fåtöljen där inne är mycket skönare och jag hela tiden blir attackerad av en massa insekter och larver. Och som det inte var nog så läser jag böcker om timmerfolk. Bäst jag säger det en gång till. Jag läser om timmerfolk. Om skogsarbetare i Norrland från 30-talet till våra dagar. Vad håller jag på med? Finns det nån som kan säga vad jag håller på med.

En bra dag för en cykeltur

Nu kan jag träna varje dag här hemma för nu har jag en motionscykel, den som Victor hämtade till mig med risk för sitt liv. Riktigt så var det kanske inte, men det kunde ha varit och i vilket fall så står den på vår vind nu, cykeln, och jag har precis tagit mig en tur. Det passar bra i dessa dagar när det är för varmt – puh - för att gå i skogen men jag blir inte klok på hur mycket jag ska träna, för det konstiga är att jag inte hade lika ont i ryggen när jag var i Stockholm fast jag nästan inte tränade alls.

Utan krusiduller

Jag gjorde det. Jag läste Den oduglige av Tomas Bannerhed, fast jag tänkt att jag inte skulle, och den innehöll inte alls så många naturbeskrivningar som man hade varnat mig för. Den var riktigt bra. En lågmäld berättelse om att vara annorlunda och inte passa in. Fint språk utan krusiduller. Och sorglig. Outhärdligt sorglig.