Inlägg

Se den

Vissa filmer är för bra för att man ska stå ut med dem. Den tyska filmen Karla som jag såg i torsdags är en sådan film. Det var knäpptyst i salongen på Kino när eftertexterna rullade fram på duken. Ingen som sa något, ingen som reste sig och rusade iväg. Vi var helt golvade allihop vi som var där och tårarna rann längs mina kinder. Filmen utspelas på 60-talet och handlar om den första flickan i Tyskland som angav sin pappa för sexuella övergrepp och var så stark att det inte går att sätta ord på. Se den är det enda jag kan säga. Se den.
Skicka en kommentar
Läs mer

Tröttare och tröttare

Jag hade rätt om sjukgymnasten. När jag äntligen kom mig för att ringa henne ville hon inte träffa mig. Hon tyckte att jag skulle ha ont i knät i minst fyra veckor till innan hon ville titta på det. Så här sitter jag med korsett och knäskydd och får ondare och ondare. Blir tröttare och tröttare och gnälligare och gnälligare. Hur trött och gnällig kan man bli innan man inte står ut med sig längre.
Skicka en kommentar
Läs mer

Tokiga konversationer

Vi har blivit lite glömska här hemma, båda två. Jag kommer inte ihåg några namn längre, varken på personer, platser eller föremål och Lasse (tror jag att han heter, han som jag är gift med fast nu skojar jag) glömmer tider fast han har skrivit in vad han ska göra i tre olika almanackor (när han kommit ihåg det) så vi har lite tokiga konversationer här ibland men som tur är har vi inte glömt att vi älskar varandra.
Skicka en kommentar
Läs mer

Så har jag det

Många frågar vad jag gör hela dagarna och ibland undrar jag det själv också. Den sista tiden har jag inte läst ens för jag hittar inga böcker som intresserar mig, så vad gör jag mer än att klä på mig, dricka kaffe, gå på toaletten och sånt. Lukar i rabatterna? Nä det klarar inte min rygg. Bakar kakor? Samma där och förresten äter vi inga kakor. Städar? Inte det heller men som tur är kan jag fortfarande klä på mig, dricka kaffe och gå på toaletten.
Skicka en kommentar
Läs mer

Lite om knäböjningar

Sedan sjukgymnasten sa att jag tränade för mycket har jag tagit det lugnt. Och nu har jag fått ont i knät och då ska man väl inte träna men igår försökte jag lite och märkte hur stel i kroppen jag har blivit. Innan gjorde jag 90 knäböjningar om dagen och nu orkar jag knappt 10 ens. Vet inte vilket som är värst, att inte träna eller att överanstränga knät. Sjukgymnasten vet förmodligen men jag vill inte. vill inte gå dit igen. Tror hon är lika trött på mig som jag på henne.
Skicka en kommentar
Läs mer

Här händer inget

Vet inte vad jag ska skriva om idag för här händer inget. Det är Lasse, Parkinson och jag som sitter här. Lasse med 33 eller möjligen 34 fungerande ryggkotor och jag med en mindre. Hur många kotor Parkinson har har jag ingen aning om och jag bryr mig inte heller. I vilket fall så sitter vi där vi sitter, fast lite rör vi på oss ibland. Mest Lasse. Jaha. Då vet ni det. Vad ska jag nu skriva om.
Skicka en kommentar
Läs mer

En annan dag

Igår hittade jag en klinik i Berlin som annonserar att de byter ut trasiga ryggkotor mot kotor av titan och min första tanke var att sätta mig på tåget direkt men av någon obegriplig anledning besinnade jag mig. Det var förstås dumt av mig men jag kan ju åka dit idag i stället. Eller i morgon eller någon annan dag.
Skicka en kommentar
Läs mer