Inlägg

Äldre äldre

Plötsligt är man inte gammal, man är äldre. Äldre äldre till och med för kommunen delar in sina gamlingar i äldre och äldre äldre. Hur blev det på detta viset? Jag var ju tio nyss. Lekte bibliotekarie och satte stämplar i alla mina böcker. Sen blev jag fjorton och rädd för pojkar. Sen vuxen och ännu räddare. Och det är inte länge sen jag var en stressad småbarnsmamma eller nyförälskad klimakterietant. Nu tillhör jag kommunens äldre äldre. Kan knappt tro att det är sant.

Hej och hå

Varje kväll cyklar jag på min motionscykel innan jag lägger mig. Det har blivit en vana nu, nästan ett behov för jag gillar att cykla och brukar utmana mig med att försöka klara samma sträcka på kortare tid. Och precis som jag önskade har cyklandet hjälpt mot de natttliga kramperna i benen som inte kommer lika ofta. Mina ben har utan tvivel blivit starkare. Värre är det med armarna. Jag är den enda på parkinsonträningen som inte orkar lyfta trekilosvikterna över huvudet och det känns himla pinsamt, så hej och hå, från och med nu ska här lyftas tyngder så det ryker.

Mina byxor

Plötsligt har alla mina byxor blivit för långa och släpar i marken när jag går. Konstigt tyckte jag först men sen kom jag på att det kanske beror på att jag har krympt ungefär 8 cm. Fast det är väl inte benen som har blivit kortare, jag trodde det var kroppen som sjunkit ihop. Varför är byxorna för långa då? Växer de av sig själva när de hänger i garderoben? Är det någon som kan tala om för mig varför mina byxor plötsligt är för långa?

Så där

Kan man inget annat får man låtsas. Låtsas att man inte har Parkinson. Låtsas att man inte har artros i axeln, låtsas att man inte har artros i knät. Och så får man låtsas att man inte har en kvaddad kota. Man får låtsas man är ung och frisk och stark och tänker konstruktiva tankar . Det går så där.

Månskenssonaten

Häromnatten när jag inte kunde sova lovprisade jag tekniken som gjorde det möjligt för mig att ligga där i min säng och lyssna på olika tolkningar av Månskenssonaten via min telefon. Visst är det fantastiskt. Om jag somnade? Ja till sist gjorde jag det till vacker pianomusik.

Myspys på neurologen

Igår var jag hos doktor Lars på neurologen och han ville prata om allt utom Parkinson. Han berömde min tröja och frågade om jag hade stickat den själv och sen berättade han att han längtade efter att gå i pension. När jag beskrev mina parkinsonsymtom sa han att de inte var så påtagliga och det var inte förrän han såg att det var boktipsdoktorn som hade ställt min diagnos som han tog dem på allvar. Och jag mitt nöt insisterade inte utan spelade med i cirkusen och nu sitter jag här och känner mig som ett fån.

Bulgarisk damkör

Jag trodde inte att det skulle komma mer än 10 personer högst och lyssna på den bulgariska damkören Angelite som sjöng i Johanneskyrkan i Malmö häromkvällen men där hade jag fel. Det fanns inte en ledig plats i kyrkan som rymmer 650 personer. Själv hade jag lite svårt att ta till mig de för mina öron främmande harmonierna men det hade nog nte de andra 649 som applåderade entusiastiskt mellan varje sång (eller vad det nu var). Inte såg jag mycket av damernas färgsprakande dräkter heller men mellan ryggarna jag satt bakom skymtade jag deras huvudbonader. En hade något som liknade en tomteluva och en annan en blomsterkrans och en hade ett sånt hårnät som hårfrisörskorna brukar använda och en bar en enkel hätta medan damen bredvid hade en gnistrande guldperuk. Gott att med dessa exotiska toner påminnas om att det finns en värld bortanför ryggsmärta och Parkinson tycker jag.