Parkinson och jag

Den bästa bok som någonsin skrivits. Sex stjärnor av fem möjliga. Lovorden haglar över Storkens och dromedarens sång av Anjet Daanje och det var med stor nyfikenhet jag började läsa den. Jag har läst 70 sidor nu och 50 av dem har innehållit detaljerade beskrivningar av liktvagning och det kan väl i och för sig vara intressant men det jag saknar i boken är spänning. Ett driv att läsa vidare för att se hur det går. Det händer liksom ingenting så vi får se hur länge jag håller ut.

Humor är det tråkigaste som finns tycker jag, men det finns en komiker jag gillar, Özz Nûjen, som vi var och lyssnade på igår. Han flamsar och tramsar inte (inte så mycket i alla fall) utan fokuserar på sitt budskap med glimten i ögat och trollinder publiken med sin charm och jag skrattade faktiskt flera gånger.

Vad har man en olycksfallsförsäkring till? För att få ersättning om man råkat ut för en olycka som att man ramlat till exempel trodde jag, men jag tror så mycket. Ett år med konstant ryggsmärta efter en fallolycka räcker inte för att jag ska få ersättning tycker mitt försäkringsbolag. Det verkar som jag måste vara död eller nästan död i alla fall för att de ska vilja ersätta mig men då är det för sent tycker jag.

Hoho doktor Mohammed. Vart har du tagit vägen. Det var länge sedan du ringde mig nu. Jag saknar dig. Saknar din envishet och ditt engagemang. Jag har lika ont i ryggen som innan men det är ingen som bryr sig om mig längre. Om du tror att du kan hjälpa mig så ring mig, snälla doktorn ring.

I morse gav Lasse mig min månatliga spruta i magen mot benskörhet. Och i tisdags fick jag en cortisonspruta för att lindra artrosen i axeln av sjukgymnasten. Äntligen kan jag ta på mig jackan och BH:n utan att det gör ont. Det känns som jag har börjat leva igen. Tänk om det fanns sprutor mot kotkompressioner också. Och mot parkinson. Så mycket enklare livet hade varit då.

Häromdagen när jag skulle tanka hade jag glömt hur man gjorde. Jag stod framför bensinpumpen som ett fån och kunde inte komma på om jag skulle tanka först och betala sen eller tvärtom, och hur jag skulle betala och vad jag skulle göra med den där skärmen som blinkade. Och idag när jag hade handlat och betalat min varor glömde jag kvar några av dem på rullbandet kom jag på när jag kom hem men då var jag så irriterad på mig att jag inte orkade köra tillbaka till affären och hämta dem. Håller jag på att bli senil eller vad är det frågan om. Kul är det i alla fall inte, jag lovar.