Parkinson och jag

Jag kanske skulle döpa om min blogg till Mina ryggkotor och jag för det är bara ryggen jag skriver om men så är det den och bara den som plågar mig också. Och jag får vara tacksam för att jag bara har ont när jag går och står, det hade varit värre om jag inte kunnat ligga eller sitta. Det finns alltid något att glädja sig åt.

Skaffa dig ingen olycksfallsförsäkring för det lönar sig inte, åtminstone gjorde det inte det för mig. Jag trodde i min enfald att jag omgående skulle få ersättning för ryggkotan som jag skadade när jag ramlade i köket men så enkelt var det inte. Först fick jag fylla i ett krångligt digitalt formulär och det  tog några timmar eftersom jag var tvungen att börja om från början när jag måste kolla upp någon detalj och det måste jag. Flera gånger. När jag äntligen lyckats fylla i det knepiga formuläret fick jag vänta ett år innan försäkringsbolaget ansåg det var värt att ta ställning till mitt ärende och då måste jag betala 330 kr för ett läkarintyg och till slut bedömde de att min skada var värd 510 kr. Det blir 180 kr om man drar av kostnaden för läkarintyget och då är inte utgifter för läkarbesök och mediciner inräknade. Visst, det är vanligt med fallskador när man är gammal, men 180 kronor! För en bestående skada i ryggen! Det är mindre än jag betalar för försäkringen per år men ...

Gott nytt år alla ledsna och glada. Gott nytt år alla halta och lytta, alla påsmagade och påskindade och alla som är vrånga eller tvära. Gott nytt år alla darrhänta med och utan dopamin i kroppen. Gott nytt år alla som tror att de goda krafterna kommer att segra och alla som tror att världen snart går under. Gott nytt år till er alla från Parkinson och mig.

Ni som tycker om att lyssna på Cecilia Uddéns inkännande reportage från Mellanöstern i P1, ni missar väl inte att hon i höst har kommit ut med en bok, Allt har en smak av aska, där vi bland andra får träffa skräddaren i Gaza och överlevare från attacken mot kibbutzen Nir Oz i Israel. Jag läser, gråter och förfasas och för stunden glömmer jag smärtan i min rygg.

God jul alla som jag känner och alla som jag inte känner, alla som jag tror att jag känner och alla jag vill lära känna. God jul alla som har parkinson och alla ni som inte har det och god jul alla som har ont i ryggen eller någon annanstans och lyckostarna som inte har ont nån endastans.

Idag är det två år sedan min älskade syster dog. Om hon hade levt hade vi nog suttit här och druckit kaffe idag och spelat drillekaballe och pratat om kotkompressioner och sen hade hon velat gå ut och röka och då hade jag blivit irriterad och då hade hon känt sig påhoppad och jag hade fått skuldkänslor och sen hade vi skrattat lite generat båda två för mellan alla våra vibbar hade slingrat sig en klistersträng av kärlek så jag säger bara kom tillbaka Agneta, kom tillbaka. Jag saknar dig.