Parkinson och jag

Idag är det två år sedan min älskade syster dog. Om hon hade levt hade vi nog suttit här och druckit kaffe idag och spelat drillekaballe och pratat om kotkompressioner och sen hade hon velat gå ut och röka och då hade jag blivit irriterad och då hade hon känt sig påhoppad och jag hade fått skuldkänslor och sen hade vi skrattat lite generat båda två för mellan alla våra vibbar hade slingrat sig en klistersträng av kärlek så jag säger bara kom tillbaka Agneta, kom tillbaka. Jag saknar dig.

Hallå. Vad surar du för? Du kan ju gå kanske 100 meter utan att det gör ont i ryggen så jag tycker du ska sluta klaga. Det finns de som bara kan gå 99 meter och några kan inte gå överhuvudtaget. De har anledning att klaga de, så sluta sura nu.

Jag har lovat min nye doktor att ta smärtlindrande medicin regelbundet i en vecka för att testa om det hjälper och visst. Igår kunde jag stå och borsta tänderna utan att sätta mig på badkarskanten och det har jag inte kunnat på ett år. Frågan är om det är värt att ta medicin för att kunna borsta tänderna stående men om jag snor mig hinner jag kanske med något annat också medan ruset varar.

Nu har jag varit hos en ny doktor på vårdcentralen och han var inte lika luden som Mohammed men han var lika snäll. Han brydde sig verkligen men vad hjälper det när det inte finns något att göra för att bota min kvaddade rygg. Den går inte att operera och det finns inget hopp om att den kommer att läka sa den nye doktorn, det är smärtlindrande medicin och träning som gäller. Han visade en  bild på den skadade ryggkotan och den var helt söndertrasad så det är bara att välja om jag vill gå i morfinrus hela dagarna eller om jag vill ha ont.

Jag var hos tandhygienisten förra veckan och hon frågade som hon brukar hur jag mådde och vilka mediciner jag tog. Men denna gången frågade hon också om det förekom något våld i mitt hem och då blev jag lite förvånad. Visst, det är jättebra att hon tar upp det. Kvinnorna - och männen - som blir slagna av sin partner är kanske fler än vi tror, men jag kan inte låta bli att undra: skulle jag verkligen berätta för min tandhygienist om min man slog mig och ställer hon samma fråga till sina manliga patienter men det måste hon väl.

Ibland glömmer jag att jag har parkinson för det är bara ryggen jag känner av. Kotkompressionen. Men häromdagen hade jag glömt att ta min parkinsonmedicin och kände igen mig direkt. Jag fick släpa vänsterbenet efter mig när jag skulle upp för backen utanför huset och det var så det började innan jag hade fått min diagnos. Det var när benen inte lydde som jag förstod att något var fel. Det är bra att kroppen påminner mig om att jag har parkinson ibland.