Parkinson och jag

Vi har haft en tetig fluga på toaletten i flera dagar och det är inte utan att man undrar hur länge den kan klara sig utan mat. Fast vad äter flugor? Enligt Google äter de kött och avföring och rutten frukt så jag har försökt stänga in den i wc-stolen genom att smälla igen locket men den lyckas alltid flyga iväg. Annars kunde den ju simma omkring där nere och mumsa på sin favoritmat fast tanken var förstås att den skulle drunkna.

Innan skrev jag parkinson med stor begynnelsebokstav men sen kom jag på att sjukdomar ska skrivas med liten bokstav. Det är bara det att parkinson är en förkortning av Parkinsons sjukdom och Parkinson är ett namn och namn skrivs med stor bokstav och nu vet jag inte hur jag ska göra. Det går förstås att ta reda på men hur viktigt är det? Inte viktigare än att Lars Lerin kan skriva  Ganges med liten bokstav vid en målning i sin konsthall i Kabusa.

När jag växte upp var Agneta, min storasyster, min idol. Jag härmade henne i allt och försökte bli som hon men det enda jag nånsin lyckats efterlikna henne med är att få en kotkompression på gamla dar. Alltid något.

Jag har svårt att hålla mig vaken, jag bara somnar hela tiden, mest när jag sitter och läser och det är nästan det enda jag gör. På dagarna alltså, det är då jag somnar och då jag läser. På nätterna sover jag nästan aldrig så det jämnar ut sig men det hade varit ljuvligt att kunna sova då i stället.

Det är svårt att hitta bra böcker när man läser mycket tycker jag, men häromdagen fick jag tips om flera läsvärda böcker och skyndade mig till biblioteket. Med kassen full av mastodontiska klassiker kastade jag mig över den ena efter den andra men tappade koncentrationen direkt. De, författarna alltså, bara babblar och babblar utan att få nåt sagt. Ja, jag vet att jag är en otålig typ. Jag vill att det ska gå undan fastän jag har all tid i världen att njuta av orden, men det kan jag alltså inte. Med fem påbörjade tegelstenar i bokhyllan letar jag efter den minst babbliga. Vad är det för fel på mig.

Jag ser inte. Hör inte. Kan varken gå eller stå och känner ingen lukt och smak. Snart är det inget kvar av mig som funkar. Dessutom krymper jag och tappar håret och det finns dagar då jag glömmer vem jag är och vart jag ska. Det är nog bara tårna på den högra foten som fungerar som de ska.