Paj till middag

Jag dreglar mer och mer och häromdagen landade en decimeterlång salivsträng en liten bit från pajdegen som jag höll på att knåda (med höger hand medan den vänstra hängde som en död fisk). Det var tur att saliven inte hamnade i degen. Och att ingen såg det! Inte för att jag hade använt degen om det kommit spott i den men jag vill ju inte äckla folk. Inte ens Lasse har fattat hur handikappad jag är eller det har han väl men det syns inte säger han och det är jag tacksam för. Än så länge kan jag låtsas att jag är frisk.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mer om biverkningar

Länge leve tidningsbuden

Tidningsbudet fåglarna och jag