Satans skit

Idag jublar jag inte. Jag är sur. Besviken. Frustrerad. Precis när vi skulle ge oss av igår – Lasse med fågelväskan packad och jag med en mage tom så den ekade - ringer de från sjukhuset och säger att det radioaktiva ämnet som de skulle spruta in i mig inte fungerade. Visst, det kunde varit värre – det kan alltid vara värre - och vi slapp köra förgäves men jag hade faktiskt svårt att jubla just i det ögonblicket. Fast när jag sedan klagade för Leoni sa hon att det är bättre att vara glad än sur och det har hon baske mig rätt i. Så om man ska se det från den positiva sidan: ju längre jag får vänta desto längre kan jag hoppas att det inte är Parkinson jag har.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mer om biverkningar

Länge leve tidningsbuden

Tidningsbudet fåglarna och jag