Sur vrång och tvär
Det var det. Nu har jag fått bekräftelse på det jag redan visste. Att jag har Parkinson. Doktorn var snäll denna gången också och använde metaforer om gamla bussar när han förklarade att jag måste tankas med dopamin och själv hade jag tagit på min käckaste kostym (den du vet, att lite får man tåla och det är min tur nu, jag som varit frisk i 74 år tralala). Men allt eftersom dagen gick rann det käcka av mig och jag blev sur och vrång och tvär och framåt kvällen kunde jag inte hålla tillbaka ledsnaden när jag tänkte på att vi måste stå ut med varandra livet ut nu, Parkinson och jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar