Lite om stolar

Var jag än är och vad jag än håller på med så sätter jag mig alltid om jag ser en stol. Det är det stolar är till för tänker jag. Själv har jag en pall i köket så jag kan vila mellan varje tallrik som jag diskar och sitta och titta på potatisarna medan de kokar men varför är det så ont om bänkar i städerna. Tänker de inte på det, stadsplanerarna, att det ska gå en massa tanter som har Parkinson på deras gator. Det verkar som om museerna har tänkt på oss i alla fall. De brukar ha stolar framme där vi kan sitta och beundra konstverken och fåtöljerna på Kino i Lund är så bekväma att man knappt vill lämna dem när filmen är slut vare sig man har Parkinson eller ej.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mer om biverkningar

Länge leve tidningsbuden

Tidningsbudet fåglarna och jag