Före och efter
Jag tänker inte så mycket på Parkinson längre. Eller tänker gör jag väl men jag har vant mig vid att han, Parkinson alltså, är närvarande överallt hela tiden. Vart jag än går och vad jag än gör så sitter han där och flinar. Jag har fått min diagnos och det är bara att acceptera att livet aldrig blir detsamma. Från och med nu finns det alltid ett före och ett efter. Livet före jag behövde gå upp och kissa tio gånger varje natt och livet efter att jag började göra det. Livet före när jag gjorde yoga på torsdagskvällarna och livet efter när jag tittar på tv-serier i stället. Livet före när jag satt i en solig glänta och åt äggamackor efter långvandringen med gänget och livet efter när jag sitter ensam hemma med mina äggamackor. Det är så det är, så det kommer att vara men man vänjer sig som sagt
Kommentarer
Skicka en kommentar