Alla som är döda

I natt låg jag och tänkte på alla som kommer att dö och alla som redan är döda Sen tänkte jag att jag måste skynda mig att sova eftersom de skulle skjutsa in mig i ett rör nästa dag och ta bilder av min hjärna. Det känns som jag inte gjort något annat det sista året än att ligga dödsstilla - just det – i olika rör och låta mig bestrålas. Då kom paniken. Tänk om knölen de opererade bort i våras var ett resultat av strålningen som jag exponerats för. Knölen som dök upp från ingenstans från den ena dagen till den andra. Det står i informationen jag fått att riskerna jag utsätts för vid fotograferingen är minimal. Men en minimal risk är trots allt en risk så jag ringde avdelningen för neurofysiologi för att avboka mitt besök. Jag behöver fundera några dagar om jag vill fortsätta delta i forskningsprojektet.