Inte utan min telefon

Det som är dumt med parkinsonmedicinen är att den måste tas på bestämda klockslag. Trots att jag ställt min telefon på påminnelse händer det allt oftare att jag glömmer att ta den eller glömmer om jag gjort det eller ej. Jag måste ju ha telefonen till hands också om det ska vara någon mening med påminnelsen så jag går ingenstans utan min telefon, inte ens på dass.  I början när allt med Parkinson var nytt och overkligt tänkte jag på medicinen hela tiden men nu när jag har vant mig vid att jag är sjuk så glömmer jag att ta den. Faktum är att jag glömmer både det ena och det andra och det är inte utan att jag undrar om jag håller på att bli senil.