När jag tänker på Ingrid

Rädslan för att bli sämre hänger hela tiden över oss som har Parkinson, för sämre blir vi. Förr eller senare blir vi hjälpberoende och stela och orörliga och när jag oroar mig som mest för det så tänker jag på Ingrid som haft sjukdomen i mer än tio år men som det fortfarande inte syns på. Då blir jag lite lugn ett tag men det är inte gratis för Ingrid, det vet jag. Hon kämpar varje dag. Kämpar, tränar, kämpar. Jag måste fortsätta att träna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fåniga saker

Mormorsögon

Den som lever får se