Samma glada kämpar

Efter noga övervägande tog jag mod till mig och gick på parkinsonträningen i onsdags. Jag klämde in mig i stödkorsetten, svalde några smärtstillande tabletter och intalade mig att det skulle gå bra och det gjorde det också även om jag fick sätta mig och vila några gånger när smärtan blev för stark. Det kändes bra att träffa parkinsongänget igen. Det var samma glada kämpar som alltid och jag fylldes av tillförsikt. Om några veckor är jag förhoppningsvis igång på riktigt igen.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fåniga saker

Vad gör man när man passar någon annans hund? Man går långa promenader för det tycker hunden om. Parkinson också. Vad gör man mera när man passar någon annans hund? Man oroar sig. Säger fåniga saker. Säger komsi komsi komsi. Säger doooktig vovve. Såja såja, doooktig vovve. Man tittar på fotboll på tv. Tror man bryr sig om vem som vinner fast man inte gör det. Hunden bryr sig inte. Inte Parkinson heller. Vad gör man mera när man passar någon annans hund? Man - kanske - låter bli att göra saker som man - kanske - annars skulle gjort. Längtar efter att hundens ägare ska komma hem. Man säger fåniga saker.
Läs mer

Krympling

I förra veckan var jag på Biofinder-undersökning i Malmö igen. Det var dags att testa min rörlighet och balans och precis som förra gången ville de att jag skulle subtrahera med sju när jag gjorde de olika övningarna. Det gick så där. Jag är tack och lov ganska rörlig fortfarande men jag hade problem med huvudräkningen och balansövningarna. Att stå på ett ben kan jag inte längre, jag kan inte ens stå på tå. De kollade längd och vikt på mig också och jag blev lite förvånad över att jag har krympt 6 cm de sista åren. Inte så konstigt att barnbarnen växer ikapp mig kanske och snart försvinner jag väl helt.
Läs mer

Gammal gubbe

Jag hade rätt.  Han var en gammal gubbe, doktor Lars. Född på 40- eller 50-talet skulle jag tro och han verkade lite trött. Borde nog gå i pension snart om han inte redan gjort det. Jag tyckte han sa att han ryckte in på neurologen ibland för att de har så mycket att göra. Och antalet fall av parkinson ökar ju, det har jag läst nånstans och då hamnar man på neurologen. Doktor Lars tyckte inte att jag var så väldans sjuk. Jag har en lindrig variant av parkinson sa han. Lätt för honom att säga, han som inte får kramper om nätterna. Men jag klagar inte. Bortsett från ryggen mår jag ganska bra och den ville doktor Lars inte befatta sig med. Så här sitter jag med min onda rygg och gnäller men jag får skylla mig själv som inte aktar mig för mattor.
Läs mer