Medberoende

Det är tur att jag har Lasse som tar hand om allt det praktiska nu när jag plötsligt har blivit hundra år men det är tur för honom också att jag håller reda på vad han ska göra för han blir bara virrigare och virrigare. Han glömmer till och med att titta på fåglar och när han skulle hälsa på mig på sjukhuset i Kristianstad stod han och letade efter mig i sjukhuset i Hässleholm. Vi behöver hjälp av varandra, han och jag.