Synd att inte klaga

Jag som alltid varit rädd för att gå till doktorn. Som undvikit allt som har med läkare och sjukhus att göra. Och nu gör jag nästan inget annat än att prata med den ena doktorn efter den andra. De är proffsiga de flesta, det är de verkligen. Och tålmodiga. Och nalledoktorn Mohammed på vårdcentralen ringer mig och frågar hur jag mår. Så snällt av honom. Det har ingen doktor gjort förut. Fast jag tål inte medicinerna han skriver ut till mig tyvärr. Om jag ska klaga på något - och det ska man väl - så är det maten på sjukhuset. Den blir man inte frisk av trots att menyn var inbjudande. Det fanns flera vegetariska alternativ och jag beställde lasagne med sallad och lättöl men lyckades bara få ner ett par tuggor av den smaklösa gegga som hånskrattade åt mig från tallriken innan jag skamsen skickade tillbaka den igen. Men det var kanske bara jag som hade otur.