Grabbarna och jag
Jag är inte så frisk som du tror, doktor Lars. Visst, jag kan klä på mig själv men det tar dubbel så lång tid som innan jag fick parkinson. Och ja, jag vet vad jag heter men jag har glömt hennes och hennes namn. Och jag kan resa mig upp från golvet men det beror på att jag tränar på det. Varje dag. Jag testar mina egna gränser precis som gubbarna i tv-såpan Shaolin heroes. Trodde aldrig jag skulle fastna för ett program om machokillar som vill stajla men det handlar inte om det. I stället tar det upp allmängiltiga existentiella frågor som vilka krav man kan ställa på sig själv och andra, om eget ansvar och att kunna acceptera och förlåta. Det är mycket sevärt tycker jag.
Kommentarer
Skicka en kommentar