90 dagar

Jag har fått brev från neurologen att jag ska få en tid inom tre månader. Det betyder 90 dagar till med tickande ben och fumlande fingrar. 90 nätter med värkande muskler. 90 dagar att hoppas att jag inte har Parkinson. 90 nätter som jag kan intala mig att jag bara inbillar mig att jag är sjuk. Men tiden går fort. Om 90 dagar vet jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

29 november 2024 kl. 1359

Tänk om jag hade kunnat ställa tillbaka tiden. Tänk om jag hade kunnat ställa tillbaka tiden till den 29 november 2024 klockan 1359. Tänk om jag hade kunnat ställa tillbaka tiden till den 29 november 2024 klockan 1359 och koka eftermiddagskaffe en gång till utan att snubbla på köksmattan. Om jag inte hade landat på rygg på köksgolvet när jag skulle koka kaffe den 29 november 2024 klockan 1400 hade mitt liv varit annorlunda idag. Då hade jag kunnat gå långa rundor i skogen som jag brukade (och bli fästingbiten titt som tätt). Då hade jag kunnat hjälpa Lasse att gräva i rabatterna i trädgården idag (nä det hade jag inte alls, jag bara ljuger). Då hade jag kunnat ta tåget ner till Lund och köpa lite helare trosor (det hade jag definitivt gjort). Jag ska ställa tillbaka tiden.
Läs mer

Pillertant

Vad ska jag skriva om nu när jag sover på nätterna och inte har ont någonstans och nästan känner mig som en vanlig människa? Träningen är slut för terminen så den kan jag inte skriva om men jag kan berätta om alla mediciner jag måste ta för att hålla parkinson i schack. Jag har inte vant mig än vid att ha ett helt skåp fullt med olika mediciner som ska tas på bestämda klockslag. Där finns glatta piller och sträva piller, piller med skåra och piller utan skåra, tvåfärgade piller och vita och rosa och jag minns inte alla så jag blev en pillertant till slut fast jag hade bestämt att jag aldrig skulle bli det.
Läs mer