Mer om biverkningar

Tur att jag inte har blivit sexmissbrukare - och sexgalning också vad det beträffar. Och tur att jag inte har blivit köpmissbrukare. Båda dessa missbruk lär vara vanliga biverkningar av parkinsonmedicinen men att jag skulle bli köpmissbrukare verkar orimligt, jag som hatar att gå i affärer. Jag har inte köpt några kläder på flera år och går omkring i gamla urtvättade byxor (minsta barnbarnet frågade en gång om jag inte har några andra kläder) och om inte min dotter hade varit omtänksam och försett mig med barnens urvuxna skor och egna köp ibland så hade jag väl gått här alldeles naken.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Inte utan min telefon

Det som är dumt med parkinsonmedicinen är att den måste tas på bestämda klockslag. Trots att jag ställt min telefon på påminnelse händer det allt oftare att jag glömmer att ta den eller glömmer om jag gjort det eller ej. Jag måste ju ha telefonen till hands också om det ska vara någon mening med påminnelsen så jag går ingenstans utan min telefon, inte ens på dass.   I början när allt med Parkinson var nytt och overkligt tänkte jag på medicinen hela tiden men nu när jag har vant mig vid att jag är sjuk så glömmer jag att ta den. Faktum är att jag glömmer både det ena och det andra och det är inte utan att jag undrar om jag håller på att bli senil.
Läs mer

Ny dopaminvisa

Det verkar som alla i Parkinsonföreningen älskar att sjunga allsång utom jag så jag har skrivit en dopaminvisa till dem som de kan sjunga som omväxling till tippetippetipptappvisan fast jag vet inte om jag vågar föreslå det. Melodi: Josefin
Läs mer

Plötsligt står man vid ett stup

En dag står man där. En dag står man där och darrar. En dag står man där och dreglar. OCH darrar. En dag står man där och kan inte snurra på sin fot. OCH dreglar. OCH darrar. En dag står man där och undrar vad som händer. Man tror att man ska dansa hela livet men det ska man inte. Plötsligt står man vid ett stup.
Läs mer