Havregryn mot hosta

Igår hände det som jag har tänkt hela tiden att det kommer att hända någon gång: jag ramlade ner för den tjusiga stentrappan som vi har här hemma. Trappan som jag springer (nåja, springer och springer) i tio, tjugo gånger om dan eftersom jag trivs bäst här på andra våningen. Och igår hände det alltså. Vi satt och tittade på Min sanning med sympatiske Carl Johan de Geer när jag fick ett av mina hostanfall och rusade ner till köket för att stoppa i mig en handfull havregryn för att dämpa de sura uppstötningarna. Och av någon anledning – jag tror inte att det var Parkinsons fel - missade jag det nedersta trappsteget och störtade rakt in i elementet. Det gjorde rejält ont men jag bröt inga ben åtminstone. Jag fick bara några rödmärken på bilringarna på magen och hade lite svårt att vända mig i sängen i natt. Men nu är det alltså gjort. Nu har jag ramlat ner för trappan som jag fruktade så nu gör jag säkert inte det fler gånger.