Fåniga saker

Vad gör man när man passar någon annans hund? Man går långa promenader för det tycker hunden om. Parkinson också. Vad gör man mera när man passar någon annans hund? Man oroar sig. Säger fåniga saker. Säger komsi komsi komsi. Säger doooktig vovve. Såja såja, doooktig vovve. Man tittar på fotboll på tv. Tror man bryr sig om vem som vinner fast man inte gör det. Hunden bryr sig inte. Inte Parkinson heller. Vad gör man mera när man passar någon annans hund? Man - kanske - låter bli att göra saker som man - kanske - annars skulle gjort. Längtar efter att hundens ägare ska komma hem. Man säger fåniga saker.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till Agneta

Du har alltid varit min idol. Jag har alltid sett upp till dig och velat bli som du. Jag ville också gå till skolan med skolväska på ryggen precis som du och sitta vid köksbordet på kvällarna och läsa läxor. Jag ville också sitta på golvet hemma hos Ida och få kontakt med andra världar genom att putta på ett glas med fingrarna. Jag ville också vara intellektuell och onåbar och gå på tisdagskonserterna i svarta omoderna kläder. Jag ville också sitta på Hungaria på Davidhallsgatan och dricka vin med Sture Johannesson och diskutera livet kärleken och döden. Jag ville också flytta till Paris och leva på baguette med camembert och bli förälskad i en fransman. Jag ville också vara deprimerad och gå på Louvren och lyssna på Brassens. Jag ville vara som du Agneta. Jag har alltid velat vara som du. Jag saknar dig.
Läs mer

Krympling

I förra veckan var jag på Biofinder-undersökning i Malmö igen. Det var dags att testa min rörlighet och balans och precis som förra gången ville de att jag skulle subtrahera med sju när jag gjorde de olika övningarna. Det gick så där. Jag är tack och lov ganska rörlig fortfarande men jag hade problem med huvudräkningen och balansövningarna. Att stå på ett ben kan jag inte längre, jag kan inte ens stå på tå. De kollade längd och vikt på mig också och jag blev lite förvånad över att jag har krympt 6 cm de sista åren. Inte så konstigt att barnbarnen växer ikapp mig kanske och snart försvinner jag väl helt.
Läs mer