Parkinson och jag

Umarell, visst låter det gulligt. Nästan så man får lust att skaffa en utan att veta vad det är. Fast idag vet vi och vi har sett dem allihop också. Gubbarna som står på byggarbetsplatserna dag efter dag och kommenterar hur arbetet framskrider. Men vi har inte vetat att de kallades för umareller och det gjorde de inte heller förrän förra året när de kom med på det årets nyordslista. Umarell betyder liten man på emilianska, ett språk som talas i norra Italien och det  har blivit uppmärksammat genom böcker av författaren Danilo Masotti och när jag tänker efter vill jag nog inte ha en här hemma i alla fall.

Nytt år, nya föresatser. I år ska jag inte skriva ett enda ord om ryggar, det har jag bestämt. Utom idag alltså. Det räcker med onda ryggar nu. Frågan är vad jag då ska skriva om eftersom jag bara tänker på ryggar, eller min rygg snarare, men det ska bli slut med det. Jag kan ju alltid skriva om parkinson till exempel, eller doktor Lars eller Marianne Lindberg De Geer, det brukar jag ju. Jag får komma på något. Den där skitryggen som jag har förtjänar inte mer uppmärksamhet nu. Jag önskar er ett gott nytt smärtfritt år allesammans!