Parkinson och jag

Nä det var inte kaffesump jag spydde utan blod. Det var inte magsår heller som doktorn trodde så nu ska de göra nya undersökningar på mig. Vad är det som händer. Jag har plötsligt blivit ett kolli som skickas runt mellan den ena vårdinstansen efter den andra. och jag känner mig inte hemma alls. Men nu vet jag varför jag har ont i ryggen i alla fall för röntgen visade på kotkompression. Det innebär ny sjukgymnastik och nya mediciner som jag förhoppningsvis slipper hosta blod av. Och att snabbremissen till koloskopi inte betyder att de misstänker cancer upprepade läkaren så många gånger att jag fattar att det är just det de misstänker. Ja ja. Den som lever får se.

Vad gör man när man plötsligt spyr och skiter kaffesump. Man blir rädd, åtminstone blev jag det. Jag blev så rädd att jag ringde till vårdcentralen (något jag brukar dra mig för) som genast skickade en ambulans och sen satt jag plötsligt där på sjukhuset med blöja mellan benen som de unga pojkarna fick byta och ett virrvarr av slangar i armvecken och näsan och i munnen. Gör vad du vill sa jag när doktorn ville sricka ett finger i rumpan på mig och sen minns jag knappt vad som hände innan jag låg nedbäddad i en sjukhussäng på Kristianstads lasarett.

Glad och god ska människan vara sägs det och låter väl rimligt även om jag inte är nån muntergök precis. Och i dessa tider är det lätt att hålla sig från skratt åtminstone när man lyssnar på nyheterna men jag oroar mig Inte för egen del. Jag har haft ynnesten att leva i den bästa av världar men jag hade önskat att barnbarnen slapp vara i händerna på alla oförutsägbara blådårar med storhetsvansinne som har makten över vår planet.

Jag är inte den enda som har ramlat och skadat ryggen verkar det som för jag hörde på radion att 100 000 personer som är äldre än 65 faller så illa varje år att de måste besöka sjukvården. 100 000 om året! Bara i Sverige. Jag är i gott sällskap i alla fall som om det skulle vara någon tröst men det är det förstås inte. Äldre – och parkinsonsjuka - har sämre balans och svagare muskler, det är därför vi druttar omkull hela tiden och själv har jag blivit klumpig som en kossa trots att jag tränar och gör yoga och det är lätt att hålla sig från skratt.

Det år ett fasligt tjatande om ryggar på det här stället. Jag trodde att min blogg skulle handla om parkinson men just nu känns parkinson som en fis på tvären jämfört med den förbannade ryggen som hindrar mig att leva ett aktivt liv. Parkinson finns det medicin mot, medicin som hjälper, men mot ryggont verkar det inte finnas någonting. Jag har prövat allt jag kommit på men jag kan fortfarande inte gå mer än en knapp kilometer innan jag måste sätta mig på en sten och vila och när jag är i stan finns det inga stenar att sitta på så där ställer jag mig i ett gathörn och skriker men det gör inte mindre ont för det.