Parkinson och jag

Det var den koloskopin. Dagen före skulle jag dricka 1 ½ liter vatten uppblandat med ett jolmigt pulver som gjorde att jag fick sitta på toaletten hela kvällen och gå till sängs med mullrande mage. Koloskopidagen måste jag stiga upp kl. 5 och upprepa samma procedur och jag mitt nöt inbillade mig att jag hade tömt hela tarmen kvällen innan men där fick jag tji. Allt vattnet som jag tvingat i mig på morgonen plus allt annat vatten som jag druckit i hela mitt liv kom ut direkt den andra vägen. Jag var rädd att det skulle fortsätta att rinna ur mig under bilfärden till sjukhuset men Lasse kom på att vi hade gamla blöjor på vinden (säg vad vi inte har på den vinden). Helt utmattad och darrig i benen stapplade jag in på mag- och tarmavdelningen i Kristianstad där jag fick jag ta på mig ett par tjusiga lila (min färg!) shorts med hål i rumpan innan doktorn körde in en dammsugare med kamera som dokumenterade mina inre kanaler på en skärm och med hjälp av en lugnande tablett överlevde jag det...

Det var länge sedan doktor Mohammed ringde nu men han tror väl att jag svävar omkring i morfinrus eller något sånt. Han skulle bara veta att jag har förblivit sittande sen jag slutade med morfinet. Jag bara sitter och sitter och ibland känns det som att jag aldrig kommer att kunna gå igen. Jag funderar till och med på att börja med morfin igen för här kan jag inte sitta. Jag måste ut ochr röra på mig innan jag får ett utbrott och slår ner varenda liten gumma som jag ser.

Jag gillar morötter. Jag gillar linser också. Jag gillar mat som innehåller fibrer men det får jag inte äta den här veckan eftersom jag ska göra koloskopi på måndag. Vitt bröd får jag äta. Onyttigt vitt bröd och vitt ris. Glass och godis och kakor går också bra. Jag blir inte klok på det. De vill att magen ska vara tom inför koloskopin men jag får inte äta sånt som sätter fart på den. Det blir en smaklös vecka det här men jag gör som de säger med hopp om att få veta varför jag spydde kaffesump då för några veckor sen.

Kan man inte gå och stå får man sitta så det gör jag. Jag sitter här och glor hela dagarna och får sämre och sämre kondition. För att fördriva tiden läser jag en massa mer eller mindre intressanta böcker och på kvällarna strömmar jag tv-serier och några av dem kan jag rekommendera. Tyska huset som utspelas i Frankfurt på 60-talet när de ansvariga för förintelselägren ställdes inför rätta och dolda familjehemligheter grävdes fram. Den är mycket välgjord och gripande. Vigdis – den första kvinnan berättar historien om hur det gick till när Island fick världens första folkvalda kvinnliga president och det är ett intressant och tankeväckande tidsdokument Fallet Ruth Ellis – en grym kärlek, om den sista kvinnan som dömdes till döden i England är också mycket bra.