Det hjälper inte

Vissa dagar är jag så trött på den förbannade ryggen att jag bara vill skrika men jag kan ju gå kanske hundra meter utan att få ont så jag har inget att klaga över. Det finns de som inte kan gå en meter eller ens kan stå på sina ben. De kan klaga de, fast de kan lika gärna låta bli också för det hjälper ändå inte.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

Pillertant

Vad ska jag skriva om nu när jag sover på nätterna och inte har ont någonstans och nästan känner mig som en vanlig människa? Träningen är slut för terminen så den kan jag inte skriva om men jag kan berätta om alla mediciner jag måste ta för att hålla parkinson i schack. Jag har inte vant mig än vid att ha ett helt skåp fullt med olika mediciner som ska tas på bestämda klockslag. Där finns glatta piller och sträva piller, piller med skåra och piller utan skåra, tvåfärgade piller och vita och rosa och jag minns inte alla så jag blev en pillertant till slut fast jag hade bestämt att jag aldrig skulle bli det.
Läs mer

Sluta gnälla

Jag är fortfarande deppig. Kramperna i benet har kommit tillbaka och Jag har blivit så himla stel i lederna. Ända sen queerdoktorn ökade medicindosen i våras har jag känt mig stark och rörlig men det är jag inte längre. Är det redan dags att öka medicindosen igen? Kanske jag har fått en snabbaccelererande version av parkinson. Vill inte, vill inte, vill inte. Tyst med dig. Sluta gnälla nu.
Läs mer