Hej Agneta

Hur har du det där uppe i himlen. Jag saknar dig så himla! mycket och det verkar som jag blir mer och mer lik dig också. Först ramlade jag och fick en kotkompression precis som du och då fattade jag för första gången hur ont du hade i flera år fast du aldrig klagade. Och igår somnade jag – också som du - när jag var på bio och det har aldrig hänt förut och förresten somnar jag lite när som helst hela tiden. Som du. Bara jag inte börjar röka som du också för det vill jag inte, annars känns det tryggt att gå i dina fotspår även om jag skulle ge vad som helst för att slippa att ha ont i ryggen.