True crime

 

Så bra han skriver, Patrik Svensson. Vilket språk. Och vilken sorglig och gripande historia. Jag talar om hans senaste bok Den barmhärtige mördaren som jag knappt kan lägga ifrån mig. Det gör ont att läsa hur de levde, statarna. Som de slet. Årtionde efter årtionde. Hög barnadödlighet. Fattigt. Smutsigt. Eländigt. Patrik Svensson skriver så det känns som man är där. Och här sitter jag och gnäller över min onda rygg. Jag vet inte hur bra jag har det, fast jo, det vet jag.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

Maskinfobi

Träningen på sjukgymnastiken är igång igen efter sommaren och det verkar som att vi är många som har goda föresatser så här vid terminsstarten för det var alldeles fullt i träningslokalen idag. Det var kö till de olika maskinerna och populärast var som vanligt roddmaskinen. Otränad som jag var kände jag mig ledbruten efteråt men i själva verket är jag skeptisk till träning med maskiner. Jag begriper aldrig hur jag ska ställa in dem och får alltid en känsla av att göra fel.
Läs mer

Pillertant

Vad ska jag skriva om nu när jag sover på nätterna och inte har ont någonstans och nästan känner mig som en vanlig människa? Träningen är slut för terminen så den kan jag inte skriva om men jag kan berätta om alla mediciner jag måste ta för att hålla parkinson i schack. Jag har inte vant mig än vid att ha ett helt skåp fullt med olika mediciner som ska tas på bestämda klockslag. Där finns glatta piller och sträva piller, piller med skåra och piller utan skåra, tvåfärgade piller och vita och rosa och jag minns inte alla så jag blev en pillertant till slut fast jag hade bestämt att jag aldrig skulle bli det.
Läs mer