En konstig pinne

Igår när jag gick i skogen låg det plötsligt en brun pinne med zigzagmönster framför mig på vägen och det tog inte någon lång stund innan jag fattade att det var en huggorm. Den låg alldeles stilla och jag stod som paralyserad ett tag innan jag bestämde mig för att inte låta den hindra mig från att gå min promenad. Dessvärre låg det ett träd och blockerade vägen lite längre fram så jag var tvungen att vända om och passera ormen en gång till och då hade jag hunnit skrämma upp mig rejält. Ormen syntes inte till och jag var säker på att den låg och lurpassade bakom en sten för att överfalla mig när jag gick förbi men det visade sig vara en fredlig orm och jag tackade de högre makter som jag inte tror på för att jag inte hade trampat på den och skyndade mig hem.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

Maskinfobi

Träningen på sjukgymnastiken är igång igen efter sommaren och det verkar som att vi är många som har goda föresatser så här vid terminsstarten för det var alldeles fullt i träningslokalen idag. Det var kö till de olika maskinerna och populärast var som vanligt roddmaskinen. Otränad som jag var kände jag mig ledbruten efteråt men i själva verket är jag skeptisk till träning med maskiner. Jag begriper aldrig hur jag ska ställa in dem och får alltid en känsla av att göra fel.
Läs mer

Pillertant

Vad ska jag skriva om nu när jag sover på nätterna och inte har ont någonstans och nästan känner mig som en vanlig människa? Träningen är slut för terminen så den kan jag inte skriva om men jag kan berätta om alla mediciner jag måste ta för att hålla parkinson i schack. Jag har inte vant mig än vid att ha ett helt skåp fullt med olika mediciner som ska tas på bestämda klockslag. Där finns glatta piller och sträva piller, piller med skåra och piller utan skåra, tvåfärgade piller och vita och rosa och jag minns inte alla så jag blev en pillertant till slut fast jag hade bestämt att jag aldrig skulle bli det.
Läs mer