Ett år sedan

Idag har det gått ett år sedan jag ramlade. Ett år sedan sedan det knakade till i ryggen och jag varken kunde gå eller stå. Ett år som handikappad med ständig vedervärdig smärta. Ett år som har förändrat mitt liv. För bara några år sen joggade jag en runda i skogen varje dag. Idag går jag hukad över en rullator. Man vet inte vad som väntar en och det är kanske lika bra det

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Maskinfobi

Träningen på sjukgymnastiken är igång igen efter sommaren och det verkar som att vi är många som har goda föresatser så här vid terminsstarten för det var alldeles fullt i träningslokalen idag. Det var kö till de olika maskinerna och populärast var som vanligt roddmaskinen. Otränad som jag var kände jag mig ledbruten efteråt men i själva verket är jag skeptisk till träning med maskiner. Jag begriper aldrig hur jag ska ställa in dem och får alltid en känsla av att göra fel.
Läs mer

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

Fel fel fel

Visst har hon fel, sjukgymnasten. Snälla, säg att hon har fel. Förra gången jag var hos henne sa hon att jag kanske inte blir bättre i ryggen än så här men jag låtsades att jag inte hörde. Vissa saker vill man inte höra, inte veta och förresten sa hon kanske och det hörde jag. Jag vill inte, vill inte höra att jag kanske aldrig blir bättre i ryggen. Jag ska aldrig gå till några sjukgymnaster mer och jag tänker inte kalla dem för fysioterapeuter heller.
Läs mer