I telefon med endokrinologen

Jag hade fått besked om att en endokrinolog som hette Stefan skulle ringa mig igår och det var ju väldigt så snällt. Jag hade aldrig träffat honom och visste inte vad han ville, men vi skulle nog hitta något att prata om, tänkte jag. Det är inte var dag man pratar med endokrinologer. Faktum är att jag inte hade hört talas om dem förrän i somras men nu har jag både träffat en och talat med en annan i telefon. Han skulle ringa 1430 och det kändes lite högtidligt tyckte jag så jag satt nästan i givakt här hemma och väntade. 1433 ringde han. Han frågade hur det var med mig. Jo tack, sa jag, hur är det själv. Sen frågade han om det gick bra för mig att ta sprutor i magen och det gjorde det sa jag. Ja, sen kom han inte på mer att prata om, endokrinologen, och inte jag heller så det var ett kort samtal men jag ska komma på återbesök på endokrinologavdelningen nästa sommar och då kanske jag får träffa honom på riktigt, vad vet jag.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mormorsögon

Jag har gjort bort mig. Den 6 januari skrev jag att Sara Bergmark Elfgren har skrivit boken Hungerspelen men det har hon inte alls. Det är Suzanne Collins och ingen annan som skrivit Hungerspelen. Det var Cirkeln jag menade. Den är skriven av Sara Bergmark Elfgren och båda böckerna har blivit filmer som jag har sett  tillsammans med mina barnbarn och med mina mormorsögon påminner de om varandra. Det är därför jag blandade ihop dem men det var naturligtvis slarvigt av mig. Tack Petra för att du talade om det för mig.
Läs mer

Maskinfobi

Träningen på sjukgymnastiken är igång igen efter sommaren och det verkar som att vi är många som har goda föresatser så här vid terminsstarten för det var alldeles fullt i träningslokalen idag. Det var kö till de olika maskinerna och populärast var som vanligt roddmaskinen. Otränad som jag var kände jag mig ledbruten efteråt men i själva verket är jag skeptisk till träning med maskiner. Jag begriper aldrig hur jag ska ställa in dem och får alltid en känsla av att göra fel.
Läs mer

Pillertant

Vad ska jag skriva om nu när jag sover på nätterna och inte har ont någonstans och nästan känner mig som en vanlig människa? Träningen är slut för terminen så den kan jag inte skriva om men jag kan berätta om alla mediciner jag måste ta för att hålla parkinson i schack. Jag har inte vant mig än vid att ha ett helt skåp fullt med olika mediciner som ska tas på bestämda klockslag. Där finns glatta piller och sträva piller, piller med skåra och piller utan skåra, tvåfärgade piller och vita och rosa och jag minns inte alla så jag blev en pillertant till slut fast jag hade bestämt att jag aldrig skulle bli det.
Läs mer