En klistersträng av kärlek

Idag är det två år sedan min älskade syster dog. Om hon hade levt hade vi nog suttit här och druckit kaffe idag och spelat drillekaballe och pratat om kotkompressioner och sen hade hon velat gå ut och röka och då hade jag blivit irriterad och då hade hon känt sig påhoppad och jag hade fått skuldkänslor och sen hade vi skrattat lite generat båda två för mellan alla våra vibbar hade slingrat sig en klistersträng av kärlek så jag säger bara kom tillbaka Agneta, kom tillbaka. Jag saknar dig.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Maskinfobi

Träningen på sjukgymnastiken är igång igen efter sommaren och det verkar som att vi är många som har goda föresatser så här vid terminsstarten för det var alldeles fullt i träningslokalen idag. Det var kö till de olika maskinerna och populärast var som vanligt roddmaskinen. Otränad som jag var kände jag mig ledbruten efteråt men i själva verket är jag skeptisk till träning med maskiner. Jag begriper aldrig hur jag ska ställa in dem och får alltid en känsla av att göra fel.
Läs mer

Låtsasliv

Vad gör man för att inte gnälla, för det vill man inte, gnälla, usch och fy för gnäll. Man får väl låtsas, ja det får man, man får låtsas att man inte har så ont att man vill sätta sig och bara skrika, låtsas att man sover gott om natten, låtsas att man bara har pyttepyttelite kramp ibland, låtsas att man kommer ihåg vad den där vadheterhonnudamen heter, låtsas att man inte är trött fast man knappt kan stå på sina ben. Man låtsas.
Läs mer

Fel fel fel

Visst har hon fel, sjukgymnasten. Snälla, säg att hon har fel. Förra gången jag var hos henne sa hon att jag kanske inte blir bättre i ryggen än så här men jag låtsades att jag inte hörde. Vissa saker vill man inte höra, inte veta och förresten sa hon kanske och det hörde jag. Jag vill inte, vill inte höra att jag kanske aldrig blir bättre i ryggen. Jag ska aldrig gå till några sjukgymnaster mer och jag tänker inte kalla dem för fysioterapeuter heller.
Läs mer