Filmen alla talar om

Nu måste jag tipsa om en film igen för jag är helt knockad. Jag såg filmen alla talar om just nu: Det var bara en olycka av den iranske regissören Jafar Panahi i helgen och den ger mig ingen ro. Den var så stark och så hemsk och ändå vansinnigt rolig. Som en recensent skrev så var det både en thriller, en komedi och ett kammarspel. Både en roadmovie, ett relationsdrama och en actionfilm på samma gång. Se den, säger jag bara.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lite om knäböjningar

Sedan sjukgymnasten sa att jag tränade för mycket har jag tagit det lugnt. Och nu har jag fått ont i knät och då ska man väl inte träna men igår försökte jag lite och märkte hur stel i kroppen jag har blivit. Innan gjorde jag 90 knäböjningar om dagen och nu orkar jag knappt 10 ens. Vet inte vilket som är värst, att inte träna eller att överanstränga knät. Sjukgymnasten vet förmodligen men jag vill inte. vill inte gå dit igen. Tror hon är lika trött på mig som jag på henne.
Läs mer

Två saker om dagen

Min rygg orkar bara göra en eller två fysiskt krävande saker om dagen så jag måste planera mina aktiviteter noga. Med fysiskt krävande menar jag sånt som jag innan gjorde utan att tänka på att jag gjorde det, som att hänga tvätt eller laga mat. Idag måste jag sätta mig en stund och vila efter varje strumpa jag hängt upp eller varje potatis jag har skalat (så det blir bara enkla rätter när det är jag som står för matlagningen) men man får vara glad att man kan stå på benen överhuvudtaget.
Läs mer

Fel fel fel

Visst har hon fel, sjukgymnasten. Snälla, säg att hon har fel. Förra gången jag var hos henne sa hon att jag kanske inte blir bättre i ryggen än så här men jag låtsades att jag inte hörde. Vissa saker vill man inte höra, inte veta och förresten sa hon kanske och det hörde jag. Jag vill inte, vill inte höra att jag kanske aldrig blir bättre i ryggen. Jag ska aldrig gå till några sjukgymnaster mer och jag tänker inte kalla dem för fysioterapeuter heller.
Läs mer