Nån jävla stans

Jag har dragit på mig en rejäl förkylning och det bästa med förkylningar är att man sover på nätterna så jag är nog frisk igen för i natt var jag uppe och gick rundor i huset som jag brukar. Förkylningar går över men det gör inte Parkinson och kotkompressioner och inte svullna knän heller verkar det som. Jag har inte berättat för någon att jag har ont i knäet nu också och tänker inte göra det heller. Vill inte prata om sjukdomar och krämpor men snart kan jag inte prata om nåt annat för det tar visst aldrig slut. Det är bara att konstatera att nedmonteringen har börjat och inte kan jag träna upp mig heller för jag har alltid ont nån jävla stans.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lite om knäböjningar

Två saker om dagen

Diktatorns tårta